Ja, jag saknar dig..... Jag saknar dig så mycket varje dag så det knappt är sant. Varje minut är du i mitt minne. Tänk att det kunde bli så tomt av en sån liten varelse. Jag hatar att vara hemma nu, det är alltid hemma som det är jobbigast. Alla minnen kommer direkt när man öppnar ytterdörren och igår kom jag på mig själv att gå och vissla efter dig. Det finns inget jag kan göra för att få dig tillbaka det vet jag. Men du är konstant i mitt huvud och i mitt hjärta.

Var ute på flygplatsen och tog emot vårt näst sista charter plan för säsongen. Och med nästa charter kommer äntligen Johanna!!!

Sitter på kontoret och ska fixa lite saker, sitter hellre här än hemma nuför tiden så det har blivit en del sena kvällar. Anyway, nu ska jag jobba.

Chica bella y yo!!

Den 18 februari skrev jag ett inlägg om min lilla älskling.... Nu finns han inte längre och tårarna kan inte sluta rinna. Aldrig förr har jag älskat någon så mycket från första stund, nu känns allt tomt. Trodde han skulle klara det, han var den starkaste och bästa men han var för liten. Han ville så gärna men han orka inte.

Han har lämnat ett sånt tomrum efter sig och jag kommer fortfarande kika efter mig varje dag om han går där. Tänk alla gånger han var med och sprang på stranden, han älskade det. När vi körde bil ville han alltid sitta så han kunde se ut ur rutan, hans öron fladdra alltid så roligt i vinden. Varje gång man kom hem och öppna dörren sprang han mot en för han var så glad med den lilla svansen viftandes i 180 km/h. Han kunde leka med en och samma sko i flera timmar men han hade alltid koll på vart jag va så han kunde följa efter. Han ville inte gå efter någon annan, han vänta alltid på mig vart jag än var. Satt jag på kontoret la han sig vid min stol och vänta tills jag reste mig och vi kunde gå. Han gilla också Burger King, för han visste att han kunde få skinka där...

Känns som jag haft dig i hela mitt liv.... det är därför det gör så ont nu....

Min älskade lilla vän, det gör så ont i mig att aldrig mer få krama dig och aldrig få se hur glad du är. Fanns det något jag kunde göra för att få tillbaka dig hade jag gjort det. Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du var den bästa och gjorde mig och alla så lyckliga genom att bara finnas till.

Vila i frid. Nu har du inte ont längre.

Detta är ett fantastiskt land!! Kom idag på att jag inte har så många dagar kvar.... känns verkligen hemskt och åka härifrån. Nästan 1 år har jag spenderat på den här ön, och jag älskar det mer och mer för varje dag. Kommer kännas oerhört tungt och tomt att åka härifrån. Men som sagt, This to shall pass.

Vi har vart på karnival i La Vega! Det är ju helt vilt verkligen men extremt roligt. Vi ska antagligen dit igen på söndag. Och sen köra inom Santiago på måndag och shoppa lite! Det är man inte så bortskämd med här, det är inte direkt Turkiet...

Min lilla Bruno har blivit bättre och idag fick jag hämta hem honom från veterinären. Jag ber till högre makter att han är på bättringsvägen och inga fler överaskningar kommer. Tänk att man kan älska en så liten sak så himla mycket.

Var så hårt att lämna honom där och se han så svag och liten.....

Nu ligger han hemma och sover i min garderob :) han gillar det..märkliga hund..

Jag vill göra en ny tatuering.. Marijana ska göra en.. vad ska jag göra? Det är frågan....

Gud vad jag saknar min lilla Bruno! Så fort han inte är med mig får jag en sån enorm saknad! Jag tittar alltid bakom mig om han är där, eftersom han typ följer vartenda steg man tar.

Men idag har jag vart ute på hotellen, och då är det svårt att ha honom med :)

Satt och kolla på bilder och han var verkligen super liten när jag fick han. Nu tycker jag han är stor, fast egentligen är han fortsatt en liten liten valp....

Jag har fått köpa tre nya laddare igår av en kille ute på gatan eftersom Bruno har käkat upp alla mina. Allt som ligger på golvet äts upp så nu mer står alla mina skor inne i garderoben... Störd hund :)

Vad gör man när man inte känner för att göra någonting??! Jag har aldrig haft så här dålig motivation någonsin tror jag. När jag precis trodde att jag visste vad jag skulle göra i framtiden och hade en massa planer så blev jag träffad av en bomb och står på ruta 1 igen. Sjukt konstigt känns det... Nu har jag bara ingen ide alls. Bruno ligger och sover på golvet bredvid mig och jag känner för att bara göra detsamma. Jag saknar verkligen alla där hemma och inatt drömde jag att det var sommar i Sverige och vi var ute och bada på Mollön, allt var så jäkla bra men så vakna jag och insåg vart jag fortsatt var.

Det är så jävla svårt och bara gå vidare, för runt omkring mig är allt samma som det var. Alla saker vi gjort och jag passerar varje dag minnen och skit. Det är helt fucked up och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Om jag bara kunde jobba, men när jobb mailen inte vill fungera och felet ligger är i Zurich känns det rätt långt borta.

Sen att mitt mission med att få hem min älskade Bruno till Sverige verkar vara svårare än att stoppa kriget i mellanöstern är bara ytterligare ett orosmoln. Vem betalar 38 000 kr för att sätta han på en jävla gård ute i ingenstans och inte få se han på 3 mån??! Vad är detta för system.........

Vilket inlägg det blev, men ja.. det var ju det där med motivationen...

Ayuda me! 

Dagarna rullar vidare, har kommit på att det är inte så mycket och grunna över. Jag är heartbroken men jag orkar inte gå igenom allt i huvudet åter o åter igen. Det blir man bara trött av. Så kom på att tiden finns ju... tiden kommer lösa allt. Kom och tänka på Smögen sommar och Sofie.. "Det löser sig, det gör det alltid"

Så Im moving on! Det som inte dödar gör en starkare. Nu njuter jag av underbara Dominikanska Republiken! Och räknar ner dagarna tills Syrran dyker upp här! Då blir det enjoy-paradise i 2 veckors tid. Kommer ju bli alldeles fantastiskt!

Att veta att jag har sånt sjukt stöd från alla gör det bara ännu lättare att strunta i det och gå vidare. Det är underbart att veta att så många bryr sig runt omkring. All Kärlek till er!

On the first page of our story. The future seemed so bright.
Then this thing turned out so evil. I don't know why I'm still surprised.
But you'll always be my hero. Even though you've lost your mind.